Jesus, Maria och Da Vinci-koden
Bibeltexter: Johannes 20:11-18; 2 Petr. 1:16-21 Dan Browns bok Da Vinci-koden är en roman som legat i topp på försäljningslistorna i USA, i Sverige och i ett antal länder det senaste året. Det är en spännande thriller som skildrar kampen mellan det onda och det goda där ondskan representeras av Katolska kyrkan och speciellt organisationen Opus Dei, medan det goda är ett hemligt ordensällskap Prieuré de Sion. Detta sällskap bekämpas av kyrkans representanter eftersom det förvaltar en hemlighet som påstås kunna rycka undan grunden för kyrkan. Berättelsen är fylld av symboler som ges de mest häpnadsväckande förklaringar. En roman kan naturligtvis innehålla vilka påståenden som helst utan att dess författare anses komma med lurendrejerier. Men i DaVincikodens inledning, under rubriken Fakta hävdas att Prieuré de Sion är en verklig och hemlig organisation som grundades år 1099, att Bibliothèque Nationale i Paris skulle ha bevarat pergamentdokument där Leonardo da Vinci och andra berömda män namnges som medlemmar samt att ”Alla beskrivningar av konstverk, arkitektoniska verk, dokument och hemliga ritualer i romanen överensstämmer med verkligheten.” Brown gör alltså anspråk på historisk sanning och försöker få läsaren att bortse från att innehållet är fiktion och intet annat. De påståenden som görs i DaVincikoden har fått många, även vana bibelläsare, att undra över evangeliernas trovärdighet. Därför finns anledning att granska Browns påståenden. Vem
var Maria Magdalena? Men det är inte Maria, Jesu mor, som DaVincikoden lyfter fram. En annan Maria var systern till Lasarus och Marta i byn Betania utanför Jerusalem. Om henne sa Jesus att hon utvalt den goda delen, nämligen genom att prioritera hans ord. Men inte heller henne handlar det om då vi talar om Maria från Magdala, även om dessa båda ofta förväxlats, inte minst inom den latinska och katolska traditionen. Maria från Magdala, eller Maria Magdalena, var en kvinna som enligt NT:s berättelser botades av Jesus och befriades från 7 demoner. (Luk.8:2) Alltsedan dess slog hon följe med Jesus och var en av hans lärjungar. Då Jesus korsfästes var Maria en av dem som stod vid hans kors. Maria var dessutom den första som på påskdagsmorgonen mötte den uppståndne Jesus. Han bad henne berätta för apostlarna om hans uppståndelse från de döda, ett uppdrag som ibland gett Maria Magdalena benämningen ”Apostlarnas apostel”. (Mark.16:9. Joh.20:17) Vad som sedan hände Maria vet vi inte. Enligt en tradition skulle hon med tiden tillsammans med några andra personer ha anlänt med båt till Frankrike. Hon gick iland på en plats i Camargueområdet söder om staden Arles i Provence, en plats som nu heter Les-Saintes-Maries-de-la-mer. Ett namn som alltså härleds ur denna tradition. Om detta är en vacker legend eller innehåller ett uns av sanning, vet vi faktiskt inte. Det är inte heller särskilt viktigt. Bibeln och Evangeliet handlar inte om legender eller utstuderade myter utan om sanning uppenbarad i vår historia. Särskilt viktig är sanningen om Jesu uppståndelse från de döda. Om den inte inträffat är den kristna tron meningslös. Legender och Myter
Prieuré
de Sion Hur förhåller det sig då med sanningen? Prieuré de Sion existerar. Men sällskapet grundades inte år 1099 utan den 25 juni år 1956 i den lilla byn Saint-Julien-en-Genevois i franska Haute Savoie. Grundaren var en antisemit med nazistiska preferenser vid namn Pierre Plantard (död år 2000). Denne hävdade att han härstammade från Merovingerna och därmed var en ättling till Jesus och Maria. Bibeln
manipulerad? Det har aldrig funnits 80 evangelier. Av de utombibliska skrifter, apokryferna, som åsyftas kanske ett tiotal skulle kunna benämnas evangelier i betydelsen att de på något sätt handlar om Jesus och hans undervisning. Inget av dem har samma ålder som evangelierna enligt Matteus, Markus, Lukas o Johannes. Inget av dem är skrivet av någon som stod Jesus nära. Några innehåller berättelser om Jesu barndom. En del innehåller klart gnostiska tanker. Frälsningen handlar där inte om tro på Jesus utan om att uppnå en ny, mystisk kunskap. Brown hänvisar i sin argumentation till de omfattande skriftsamlingar som påträffats i byn Nag Hammadi (i mellersta Egypten) samt i Qumranområdet vid Döda havet, de senare är kända under namnet Dödahavsrullarna. I förteckningen
från 1977, The Nag Hammadi Library upptas 48 skrifter.* Maria omnämns även i det gnostiska Filippusevangeliet där det står ”Och Frälsarens följeslagerska är Maria Magdalena. Kristus älskade henne mer än alla lärjungarna och kysste henne ofta på munnen.” På detta ord bygger man teorin om äktenskapet mellan Jesus och Maria. Dels är det koptiska textmanuskriptet skadat (ordet ”munnen” finns inte med) och dels handlar ”kyssen” inte om fysisk kärlek, vilket framgår av texten i övrigt. Det handlar om den gnostiska kärleken till hemlig kunskap. Kyssen ses som ett sätt att överföra denna hemliga kunskap. Davincikoden framför ytterligare ett argument för att Jesus var gift. Boken påstår att det var otänkbart med ogifta judiska förkunnare på Jesu tid. Ett påstående som smulas sönder av bl a fynden i Qumran som visar att det fanns judiska grupper som hyllade celibatet. Bl a esséerna som vistades i det kloster som fanns i området. De apokryfiska och gnostiska skrifterna fick aldrig något erkännande bland de första kristna. Dels står deras innehåll i bjärt kontrast till de fyra evangelierna. Dels har de aldrig erkänts som författade av någon som stod Jesus nära. Det är inte alls sant som Brown påstår i DaVincikoden att Bibeln fastställdes på Niceakonciliet år 325. Långt tidigare betraktades de fyra evangelierna och även Paulusbreven som Guds Ord. De apostoliska fäderna ger vittnesbörd om detta. Redan från 100-talet finns förteckningar över de skrifter som lästes i gudstjänsterna.
Orsaken till det s k Niceakonciliet år 325 var att en man vid namn Arius i Alexandria förkunnade att Jesus visserligen hade en förhistorisk existens, men han var inte evig. Denna förkunnelse vållade förvirring och ledde till att man fastställde den nicenska trosbekännelsen med bl a orden om Jesus ”sann Gud av sann Gud, född och icke skapad, av samma väsen som Fadern.” 316 konciliedeltagare röstade för denna formulering medan 2 egyptiska biskopar röstade emot. (Det som Brown kallar knapp majoritet!) De fyra evangelierna skildrar Jesus som Guds Son men också som Människosonen. Påståendena att de av Kyrkan godkända evangelierna undanhåller sanningen om att Jesus var en verklig människa faller platt till marken. Jesus blev en människa som du och jag för att gå in under våra villkor och genom sitt lidande och sin död besegra det onda. Han dog på korset. Han begravdes. Han uppstod igen från de döda. En som bevittnade allt detta var Maria från Magdala. Hon stod vid Jesu kors och såg honom dö. Hon följde efter då man bar hans kropp till graven och såg hur man rullade för den stora stenen och satte soldater att vakta. Efter sabbaten skyndade hon dit för att med väldoftande kryddor och oljor hedra sin Herre. Hur hon tänkt sig kunna komma förbi soldaterna, rulla undan stenen och komma in i graven begriper jag inte. Men det blev heller aldrig aktuellt. Stenen var bortrullad, vakterna utslagna och Jesus själv kom Maria tillmötes. När hon väl känt igen honom och börjat fatta vad som hänt fick hon uppdraget att gå till apostlarna med budskapet: Jesus lever! DaVincikodens legender och utstuderade myter passar väl in i vår tids sökande efter hemlig kunskap och självfrälsande idéer. Men de vilar inte på fakta utan på en blandning av lögn och ogrundade spekulationer. Som motsats sätter jag Jesu uppståndelse. Den är ett historiskt faktum. Den är beviset på att Jesus är Guds Son. Den utgör grunden för den kristna församlingen. Om den inte vore sann skulle vi kristna vara de mest ömkansvärda bland människor. (1 Kor-15) Men nu är det sant. Så här skriver aposteln Petrus, som påstår sig vara ett vittne till att Jesus var Guds Son. Det är en text som varken passar in i en strikt materialistisk världsuppfattning eller i det nygnostiska tänkande som Dan Browns bok Davincikoden verkar vara ett uttryck för: Det var inte
några utstuderade myter vi följde när vi förkunnade
för er vår Herre Jesu Krist, makt och hans ankomst, utan vi
var ögonvittnen till Jesu majestät. Ty han blev av Gud, Fadern,
ärad och förhärligad, när en röst kom till honom
från den upphöjda Härligheten: Denne är min Son,
den Älskade. I honom har jag min glädje. Den rösten hörde
vi själva från himlen, när vi var med honom på det
heliga berget. *(Texter
på svenska: http://web.telia.com/~u36115637/naghammady.htm
Sanningen
om DaVincikoden (Marie-France Etchegoin, Frédéric Lenoir
; Bonnier Fakta 2004)
Tidningen
Dagens webbplats om Davincikoden: http://www.davincikoden.se/ Böcker: Lösningen
av DaVincikoden (Originaltitel: Breaking the Da Vinci Code) Gardells
Gud, Da Vincikoden och Bibeln The
Holy Blood and the Holy Grail. 1982. (Kom i svensk översättning
2006 på Bazar förlag, Stockholm. 570 sidor)
Förklaringar: Qumran: 1947-1956 påträffades Dödahavsrullarna. Esséerna bebodde klostret 150 f Kr – 70 e Kr.
|